Början på min långa viktresa.

Detta är en sida där jag tänker dela med mig av min viktresa. En resa på väg neråt från 150 kg. Jag har i större delen av mitt liv varit stor. Men aldrig så stor som nu. Vägen fram till min nuvarande vikt har varit hackig, stötig, hemsk, ojämn och påfrestande.

Det här är inte första gången jag försöker gå ner i vikt. Utan detta har i etapper pågått under största delen av mitt liv. Det har präglat mitt självförtroende och min självkänsla väldigt mycket. När jag någon få gång nämner något angående min vikt får jag ofta en blick som talar om att ”jamen, om du nu tycker att det är jobbigt att vara fet så är det väl bara att banta!”. Just det där ”bara väl” svider alltid lika mycket i mig. För mig har det aldrig vara så ”bara väl” att gå ner i vikt. Det går alltid otroligt trögt vilken metod jag än använt mig av. Därför har jag dragit slutsatsen att jag har väldigt dålig förbränning eller matsmältning.

För som sagt, det är inte första gången jag försöker gå ner i vikt. Därför anser jag väl mig vara ganska väl bevandrad i många av de olika bantningsmetoderna. Fenomenet som idag duggar titt som tätt i media. Jag har provat Cambridge, olika hemmakurer, Naturdiet, GI, Viktväktarna med mera. Problemet med alla dessa kurer är att kilorna dalat så otroligt sakta att jag alltid gett upp. Ja, där har du mig – fet med svag karaktär. Och när jag inte gått ner mer än något kg på flera veckor/månader har jag gett upp. Just ge-upp-fasen är så vidrig för mig eftersom den varenda gång innebär att jag börjar tröstäta. Där sitter jag med korven och beklagar mig över att det aldrig spelar någon roll – jag går aldrig ner i vikt! Detta bidrar ju naturligtvis att jag går upp det jag gått ner och lite till. Sedan ner. Ge upp. Går upp det jag gått ner. Och lite till. Och sådär håller det på.

För två år sedan vägde jag 121 kg. Och idag väger jag 150 kg. Ett hårt, svidande resultat av mitt tröstätande och ändå-ingen-idéande.

Men nu jävlar. Och det är den här bloggen ett bevis på, ska det bli ändring. Nu ska jag fanimig inte ge upp! Jag ska kämpa och kämpa. Och jag hoppas innerligt att du vill följa mig på min resa.

Min resa från 150 kilo.