Lång & tjock.

Det kanske bör tilläggas att jag är ungefär 181 cm lång också. Mitt BMI  är alltså 46 och det innebär att jag är kraftigt överviktig. 

Istället för vanliga morgonfikat på jobbet.

Dag 2 på min viktminskning har gått bra hittills. Kände mig väldigt hungrig idag på jobbet vid fikat. Men istället för att fika rostat bröd med de andra hade jag med mig ägg som jag åt tillsammans med några klickar kaviar och då kändes det genast mycket bättre.

Sedan här någon dag ska jag lägga upp några bilder. Mest för att sporra mig själv och att jag kanske i framtiden kan jämföra de bilderna med nya med ett leende på läpparna.

Jag håller tummarna.

En egen metod.

Den här gången har jag valt att slänga regelboken åt sidan. Jag tänker kombinera mat och träning på det sättet som jag känner passar mig bäst. Efter år av bantningsmetoder känns det som att jag har ganska bra koll på vad som biter bäst på mig. Det blir ett eget ihopkok.

GI-metoden var något som jag trivdes ganska bra med när jag provade på den. Så den kommer säkert ha sina inslag i vad jag äter. Jag ska till en början försöka att undvika så mycket kolhydrater och socker jag kan.

Vad det gäller motionen så tänker jag försöka gå så långt jag bara kan och hinner varenda dag. Detta med i sällskap av mina gåstavar. När jag kommer igång ordentligt funderar jag på att kanske köpa mig ett kort och gå och simma.

Jag har även kommit underfund med att det är ingen idé att sätta allt för stora hinder och spärrar. Då blir det till slut bara att jag lessnar och ger upp. Utan att ibland kanske det inte blir fullt lika kostriktigt och flitigt som jag hade önskat. Men att jag ska försöka ta ett djupt andetag och köra stenhårt nästkommande dag.

Men ledordet kommer att bli: Ge förhelvete inte upp!

Början på min långa viktresa.

Detta är en sida där jag tänker dela med mig av min viktresa. En resa på väg neråt från 150 kg. Jag har i större delen av mitt liv varit stor. Men aldrig så stor som nu. Vägen fram till min nuvarande vikt har varit hackig, stötig, hemsk, ojämn och påfrestande.

Det här är inte första gången jag försöker gå ner i vikt. Utan detta har i etapper pågått under största delen av mitt liv. Det har präglat mitt självförtroende och min självkänsla väldigt mycket. När jag någon få gång nämner något angående min vikt får jag ofta en blick som talar om att ”jamen, om du nu tycker att det är jobbigt att vara fet så är det väl bara att banta!”. Just det där ”bara väl” svider alltid lika mycket i mig. För mig har det aldrig vara så ”bara väl” att gå ner i vikt. Det går alltid otroligt trögt vilken metod jag än använt mig av. Därför har jag dragit slutsatsen att jag har väldigt dålig förbränning eller matsmältning.

För som sagt, det är inte första gången jag försöker gå ner i vikt. Därför anser jag väl mig vara ganska väl bevandrad i många av de olika bantningsmetoderna. Fenomenet som idag duggar titt som tätt i media. Jag har provat Cambridge, olika hemmakurer, Naturdiet, GI, Viktväktarna med mera. Problemet med alla dessa kurer är att kilorna dalat så otroligt sakta att jag alltid gett upp. Ja, där har du mig – fet med svag karaktär. Och när jag inte gått ner mer än något kg på flera veckor/månader har jag gett upp. Just ge-upp-fasen är så vidrig för mig eftersom den varenda gång innebär att jag börjar tröstäta. Där sitter jag med korven och beklagar mig över att det aldrig spelar någon roll – jag går aldrig ner i vikt! Detta bidrar ju naturligtvis att jag går upp det jag gått ner och lite till. Sedan ner. Ge upp. Går upp det jag gått ner. Och lite till. Och sådär håller det på.

För två år sedan vägde jag 121 kg. Och idag väger jag 150 kg. Ett hårt, svidande resultat av mitt tröstätande och ändå-ingen-idéande.

Men nu jävlar. Och det är den här bloggen ett bevis på, ska det bli ändring. Nu ska jag fanimig inte ge upp! Jag ska kämpa och kämpa. Och jag hoppas innerligt att du vill följa mig på min resa.

Min resa från 150 kilo.